VÅRREGN

Porlet nedför fönstret

Det är våren som gråter

Glädjetårar

Banar väg likt forsen

Mellan barr och glaskonstens

Ärr

Tårar stoppas av äppellövet

Puffas på rätt köl vidare genom

Livet

Gråten svämmar över

Tårdroppar landar på blecket

Skrattandes

Mitt ansikte speglas i glaset

handen torkar strilarna längs kinden

Sorgetårar

Smattret upphör döva mina öron

Fingret följer den sista rännilens

Levnadslopp

Solen kisar mellan träden

Jag skönjer dig åter i mitt

Minne

Mina tårar duggar lätt

Landar nu på mitt leende

Vårregn