Du väckte mig mitt i natten med din stora tass
Strök du mig klumpigt över huvudet
Du reste med hjälp av mörkret in genom mitt fönster
Pustande frost och vinter
Jag kramade din hals och satt upp på din rygg
Greppade det mjölkvita pälsverket
Du reste dig sakta likt ett forndjur från marken
Krympte rummet under ers höghet
Vi tänkte farväl till allt det vi anade i dunklet
simmade Guldfisken förvirrat i glitter
Utanför stod natten givakt med trogna stjärnor
Belyste vår vintergata
Du klev stort med djurfot rakt ut i rymden
Svävande bland iskristaller
Vi reste vidunderligt högt upp över stadens tak
Färdades två främmande
Bortom Galaxen gick resan fridfullt och stilla
Sov jag i månarnas ljus
Natten gick aldrig ned och dagen kom aldrig upp
Över universums horisont
Vi befann oss i en tid utan klockslag i brist på dygn
Åldrades inte vår timma
Ljuden var obekanta för mitt öra större än havets
Ofantliga muller
Du dök igenom stoft kisande mot den annalkande marken
Uppenbarade sin främmande natur
Vi bromsade in med utfällda klor för att landa på vår nya planet
Kittlade luften i halsen
Även här singlade flingor från skyn som tecken på årstid
Virvlade vårblommorna
Du tog täten bort över kusten spejandes bort mot bergen
Anade jag gränslösheten
Jag skuttade efter dina avtryck i sanden uti dyn förväntansfullt
Höll jag tummen
Mina drömmar hade visat mig Dig i den här världen
Återförenas alla
Du ökade på stegen under taket av neonlika stjärnfall
Sprang jag längs stranden
Jag ropade ditt namn högt ut i den kristallklara luften
Spelade min röst
Bakom krönet föll vi, en tung en lätt över kanten till den nyfunna världen
Kommer vi Alla tids nog
(By Anna M. Nygren 2012)
