Det står en pojke på en äng
Han vallar getter och läser på himlen
tidvis sänker han blicken och greppar sin panflöjt
blundar och andas in vinden
Allting blir så stilla och fågeln tystnar
Djuren sänker hornen mot marken
Tyst gnyr hunden och lägger sig matt
Pojken spelar visan som skall nå de nära
När tonerna når mitt öra så vet jag
Någon vars ögon slocknat fäller ut vingarna
Luften blir aldrig densamma att andas
Världen för mig har ändrats för alltid
Även jag sprider mina fingrar och lyfter mina armar
Men vinden kommer aldrig för att ta mig med på resan
Den andas mig i nacken och rysningen går genom hela kroppen
Förstenad blir jag mot marken
Pojken släpper munnen från sin flöjt
Spanar bort mot träden som böjer sig i vinden
Hälsningen har nått fram över jorden
Han ropar till hunden som samlar horden
Vilken fantastisk unge du är, hur hamnade du här.??
ReplyDelete