HÖKÖGA

Vi har anlänt till skymningsland

Här har vi ankrat våra skutor

Lagt upp våra åror för att vänta

med tyngd i bröstet

I vår kammare är tiden skör

Minnen plockas från våra bladverk

Vi pusslar minuter till dina andetag

I vrån sitter en katt

Det bleka dygnet har ingen rytm

Dagen ingen tillhörighet

Ännu tickar levnadsloppet

En strimma av ljus sade goddag

Till skymningsland hittar inga toner

Hit når varken färgprakt eller kvitter

All medveten tanke tar uppehåll

Våra blickar samtalar. Vi förstår

Högt ovan våra ankrade skepp

Bortom väntans porlande

kretsar min själ oroligt vakande

med en snara runt halsen

Din oro sprider ringar på ytan

Det krusar min fjäderskrud

Mina hökögon tåras där jag

seglar på novembervinden

I skymningsland tätnar natten

Vi blinkar mot mörkret

Vilande speglas du i vattenblänket

 I min skarpa pupill

Jag känner med varje vingslag

Du är mitt korn i mitt hököga

Vi vakar i skymningsland

Över Vårt Allt i sovkamin